Plocka ihop hans rum

Jag vaknade inatt, mitt i natten. Kunde inte somna om, fixade med Nemis tårta en grej jag inte kunde släppa. Den blev ok, ett bra första tårtbak efter ett  långt uppehåll. Bild kommer efter kalaset, troligen på andra forum.

Jag låg och vände och vred, vi har ju pratat om att rensa hans rum, men inte riktigt fått tid att börja, det är inget man bara kör igenom.

Så imorse när jag vaknade så låg jag i sängen och funderade en liten stund innan jag klev ur sängen, drog på mig mjukisbyxorna och klev in i hans rum. Jag började plocka, dela upp i spara, skänka, slänga.

En del ska till lekterapin, en del ska till kvinnohuset, en del tänkte vi till barnhemmet i Kongo, maskeradkläderna ev till upptäckarhuset i Hallsberg.

En del ska sparas, som någon sa till barnbarnen, men också för att jag vill minnas honom och allt vi gjorde.

Jag har fått kraft och vilja att gå framåt sista dagarna, jag tar en dag i taget, vet att tårarna rinner desperat ibland och smärtan överväldigar mig. Men det är dags att rensa rummet och göra något av det. Amanda ska få ett stort rum är planen och allrummet ska göras om lite när vi väl stängt dörren till Hampus rum.

Planen är en dag i taget, inte springa för fort!

Idag för ett år sedan var det tågbanebyggardag här hemma. Älskade barn!

Det här att gå igenom alla hans saker, det görs med vemod och med en viss del smärta. Det görs med glädje med alla minnen. Många saker bär starka minnen, fina minnen, vemodiga minnen. Det slår mig igen och igen sista dagarna, när jag vaknar så minns jag, han är borta. Det gör inte riktigt lika kraftfullt ont varje gång längre, men det gör ont, det tar mig tid att mobilisera mig. Vi går framåt, hela familjen, vi lever vidare  en dag i taget. Jag mår sakta bättre och det går upp och ner, tillåter mig själv att vara som jag är och inte tvinga mig framåt.

Alla helgona är här, vi hinner inte gå på minnesgudtjänsten idag, så får det vara. Vi tänker på dem vi mist och tänder ljus för dem, men vi lever också. Amanda har träning, det är viktigt för henne. Vi ska på kalas till Nemi, livfulla glada unge, det ser vi fram emot!