Inlägg av Maria

Minne och vardag

Jag sitter här på altanen i solen, en alldeles vanlig fredag eftermiddag. Jimmy tog med mig ut på lunch o sen hämtade vi Amanda på skolan. En cykeltur till stan och lite fika innan vi vände hemåt igen. Hon har blivit så stor min trollunge. Jag märker känslosvallningarna börjar komma, dem där oförståeliga känsloutbrotten som […]

, , ,

Tungt….

Jag har det tungt just nu. Det är saker som kommer ifatt mig och jag är trött, väldigt trött.   Det är dags att titta på gravstenar, hur gör man? Hur väljer man precis rätt, hur väljer man den sten vi ska ställa för att resten av våra liv gå till. Som ska stå där […]

, , ,

Alla första gånger…

Det här första året är så smärtsamt på så många sätt. Att lära sig att göra saker på ett annat sätt, det saknas alltid någon, det är alltid ett hål i mitt hjärta.   Påskafton idag, Amanda är med granntjejerna och går påskakärring, Jimmy är och tränar. Jag har gjort en potatisgratäng till en armé […]

, , , , ,

En mammas kärlek

Tiden går, en dag i taget, ibland nästan så att den springer fram. Det går bra eller det går. Upp och ner, ändå framåt. Veckan har innehållit tunga stunder, Amanda har gråtit, jag har gråtit, saknaden har rivit i oss alla en stund.  Amandas sorg är den svåraste för mig att hantera, när hon förtvivlat […]

, , ,

Ofattbara vardag

Sitter och tittar i min telefon, en bild kommer upp, en bild som Jimmy tog veckan innan han dog, Hampus ville inte vara själv på kvällen, ville inte sova, så han låg i soffan vid oss i vardagsrummet och tittade på sin platta. Så ofattbart…. Han är borta, den där levande killen på den där […]

, , ,

Ett minne

Amanda tittar på pyjamashjältarna på TV nu på morgonen, ett av Hampus favorit program, ja när han tittade var det på engelska på youtube, tror inte det fanns på svenska än. En kväll på USÖ så hade han maraton på programmet, han var pigg, men isolerad, fick inte gå utanför sitt rum. Så med strikta […]

Vemod

Den här smärtan som är så tung att bära, den här overkliga känslan att han är borta. Hur jag fysiskt kan minnas när jag bar honom i mina armar. Alla nätter och dagar sittandes vid hans sängkant. Alla nätter utan sömn, alla skratt, all glädje. All kärlek. Underbara, underbara barn vad jag saknar dig…….   […]

Nu får det räcka

Jag har totalt grävt ner mig i sorgen sista dagarna. Jag mår inte bra av det och det får räcka för nu.   Jag andas igen, inget blir bättre av att jag fortsätter älta, så på med kläder jag trivs med, ordna till ansiktet och ta ett litet steg framåt igen!

Tankar

Tankarna far runt och runt och runt, kan inte riktigt få fatt i dem eller styra dem, dem bara virvlar runt… Alla minnen från vårt sista år med Hampus, från sommaren innan han blev sjuk. Tankar på framtiden utan honom och ibland virvlar det in en helt ologisk tanke som om han fanns kvar här. […]