, , , , , , , , , ,

Nätterna

Nätterna i Uppsala är tunga, det involverar en massa kisspauser, en hel del olyckor i sängen etc.

Eftersom han går på cytostatika så måste personalen ta hand om olyckorna i sängen.

Idag har vi haft dem första olyckan för den här omgången. Han fick extra illamående medicin igår, man blir trött av den…
Gårdagen löpte på bara, en sonduppkräkning som jag själv satte tillbaka. Personalen sa bra jobbat mycket mindre trauma för Hampus. I örebro tittar dem på mig med stora ögon när jag gjort det, här uppmanar dem mig att lära mig allt jag vill och kan, mindre trauma för lillen och vardagen ska funka…
Vi har byggt koja, målat ett lejonvakten märke, han har fått nya skumgummisvärd att leka med och vampyrtänder.

Jag vaknade kl sex idag. Pojken i rummet bredvid skriker och gråter tröstlöst. Han är i fyra års åldern, föräldrarna kämpar, det syns på dagarna, hur dem alla desperat försöker ta sig igenom detta helvete!
Amanda roar sig i Stockholm med min syster, hon får lite riktigt sommarlov och semester en stund, älskade unge!
Samtal igen med läkaren igår, dem förbereder för transplantation, även om vi är långt ifrån säkra att det går att överhuvudtaget genomföra. Denna hemska ovisshet!!
Nu lugnade han sig, jag ska försöka blunda en timme till om det går….

, , , , , , , , , ,

Hopp

Nya samtal med läkare idag, Josefin Palle klargör att hon ger inte upp. Han klarar allt så bra, all medicinering, allt han utsätts för. Dem forskar och dem letar, dem diskuterar sinsemellan, letar bland allt nytt och gammalt som finns, delar erfarenheter etc etc.

Det finns ingen som Hampus, ingen som klarat sig så länge iallafall. Finns det någon tidigare så har dem inte klarat sig så långt i behandlingen.

Det finns läkare som skulle försöka transplantation trots att han inte skulle svara på den här behandlingen. Allt beror på hur hans allmäntillstånd är, man kan inte utsätta honom för ett för stort lidande.
Nu ska han och vi ta oss igenom den här kuren, sen tänker vi vidare!
Man har konstaterat att hans celler har muterat sig och därför är dem så motståndskraftiga och så resistenta mot cytostatikan.

Alla gapar när han springer till lekterapin, när han smyger som en ninja i korridoren, han borde vara i så uselt skick!!!

Sköterskan säger att det finns dem som lever hela livet med låga blodvärden och trombocyter, jag behöver inte oroa mig för att han slår sig så länge han har åtminstone några stycken.

Älskade superhjälte!!
#FUCKCANCER

, , , , , , , , , , , ,

En dag i taget

Det är så läskigt, så skrämmande och så ovisst allt det här.

Han får 3 olika cytostatika, 2 som han inte fått förut som kan ge fruktansvärda biverkningar, än så länge har han en, bensmärta.

Jag är som på nålar nu, den medicinen han får just nu kan förstöra hans urinblåsa, vilket man ser tecken på ganska direkt efter att medicinen gått klart. Dem har adrenalin redo på rummet idag ifall att han skulle få en hyperallergisk reaktion = andningspåverkan och ev hjärtstopp. Hur avslappnade vi är?? Fråga om en vecka…..

Han har i stort sett inga trombocyter i kroppen, leukemin förstör dem och det kommer dröja 3 veckor innan det har en chans att vända och det vänder endast om medicinerna har någon effekt… Har man inget som koagulerar blodet så kan allt blöda, han får transfusioner varje dag för att hindra spontanblödningar i hjärnan.

Mitt i allt är han pigg och glad, han spelar tv spel och han tittar på datorn korta stunder leker han med storasyster eller springer i korridoren. Han ger energi, han ger hopp och han ger kraft! Han ger oss en anledning att kämpa, han är vår anledning att kämpa!
Väl välkomnade på bonken med en koja, Hampus signum här ?.

På kvällskvisten smög ninjan ut i korridoren, efter en kvart var han dock tvungen att vila igen ??.

, , , , , , , , , , ,

Packa packa packa

Idag är det dags att packa, imorgon bitti så snart vi vaknat till och fått i oss något att äta ska vi åka, vi ska vara uppe så snart vi kan utan att stressa. Han ska ha vätskedropp 3 timmar innan dem kan starta medicinerna!

Dem har bokat in alla tester för Amanda, för att förbereda inför den transplantation som oundvikligen ska ske, dem har bråttom så allt måste vara klart snart, samtidigt som det inte får vara klart för tidigt! Så på onsdag ska hon ta fler blodprover, hon ska göra lungröntgen och hjärteko, hon (och vi) ska träffa läkare igen.

 

Vi får vara hemma hela dagen och natten idag, inget fram och tillbaka, ingen hemsjukvård! Herregud så skönt! Han får vanliga mediciner att ta istället för intravenöst antibiotika idag och imorgon får Uppsala avgöra vad han ska ha eller inte. Nu kör vi på, tåget tuffar vidare, en sak i taget och nu ska vi igenom steg ett i fortsättningen vilket är en veckas cytostatika i Uppsala, nya tankar och funderingar tar vi efter det är klart!

 

Bilder från igår:

img_0455.jpg img_0454.jpg img_0457.jpg img_0458.jpg img_0459.jpg img_0461.jpg img_0462.jpg

, , , , , , , , , , ,

NEJ!

Jag satt i bilen med Amanda efter att ha släppt av Jimmy och Hampus på USÖ för natten.

Då ringer läkaren från Uppsala, provsvaren har kommit. Jag höll andan när jag hörde -det ser inte bra ut!

Det ser inte bra ut, han har inte svarat på behandlingen! Vad händer nu??? Det finns bara en kur kvar att prova, bara ett sista alternativ, han måste svara på den!

Så nu ska vi åter till Uppsala torsdag eller fredag, när medicinerna från olika länder kommit. Det är 5 dagar cytostatika och sedan 1 dygns vätskedropp. Sen kommer en mellan period på ca 2 veckor, sen kommer ett nytt benmärgsprov. Svarar han är det snabba ryck till en transplantation.

Om han inte svarar??? Hon har inga klara svar, hon säger att det inte finns någon behandling efter det, man kan prova en transplantation trots att han inte svarat, men riskerna är extremt stora.

Kom ihåg att jag var rätt skärrad när jag fick all den här infon, jag kan ha missat något på vägen…

 

Paniken och skräcken som följde när jag väl fick släppa koncentrationen på vad hon sa… Vissa ord hon sa, som jag inte vill upprepa här. Jag är totalt livrädd!

 

Det är så totalt overkligt, han har varit pigg sista dagarna, men han är inte pigg på riktigt, han är trött mestadels, den vanliga Hampus tittar fram ibland, den lilla buspojken med all sin charm. Han som är snäll och omtänksam, som älskar sin syster mer än något annat som hjälper henne när hon är ledsen som retas när han kan. Underbara, fantastiska unge, kämpa nu!!!

Ett steg i taget…

, , , , , , , , , ,

Obegripligt ibland

Vissa stunder, som nu, så har jag svårt att begripa. Sitter och bläddrar igenom bilder på mobilen, tydligen har jag lite för många för minnets bästa och iPhone rekommenderar mig att rensa…

Jag ser bilder på Hampus och jag blir ledsen, jag tittar på vår fina kille och jag förstår inte. Vad hände, hur kastades vi in i den här bisarra och overkliga situationen igen? Hur kunde vi igen hamna i denna för djävliga liv och död situation? Där varje feber kan innebära en tragedi, en vardag med rädsla varje dag…. Vad hände???

, , , , , , , , , ,

En natt kvar

En natt kvar på akademiska, om allt går bra lägger jag till! Vi får inte åka hem förrän på söndag eftermiddag/kväll, men på lördag får vi sova på Ronald allihop bara Hampus mår bra. Sedan inväntas att dem kan ge mylotarg på söndag förmiddag och eftersom det har en hel massa jobbiga biverkningar så måste vi stanna för observation några timmar efteråt.

 

Hampus är fast på avdelningen nu ca 34 timmar till + några ytterligare på söndag. Han är så uttråkad den lille herrn, vi har gjort en turtles pinne av sugrör, tejp och lite tidning för att stadga upp den, vi har gjort en pilbåge av en galge. En av dagarna har vi skjutit undan sängarna så det finns mer yta på golvet. Ca 4 timmar på dagen går åt att truga i maten, resterande är mycket tid med plattan.

 

Igår eftermiddag fick vi se provsvar från veckan, dem tar inte så mycket prover den här omgången, något om att inte störa 24h cytostatikan och att dem inte vill ta för mycket blod från hans kropp. Dem har dock missat lite i deras journalföring, vilket stör mig och det bör rättas till! Bla så har dem tagit trombocyter på söndag som visade 30 och sen i onsdags som visade 25, dem tycker det var en så långsam nedgång så dem vill inte ta prover förrän imorn. MEN…. dem har glömt att dem gav en transfusion i måndags och sannolikt var han uppe i ca 50 i måndags och därmed är minskningen ganska markant ändå till onsdag. Dem vill inte bryta 24h cytostatikan för en transfusion om det inte när absolut nödvändigt så jag kan tänka mig att såvida han inte börjar spontanblöda eller slår sig så gör dem inget förrän imorgon iallafall, men dem måste ju ändå veta förutsättningarna!

 

Dem prover dem tar varje dag är ett rör för natrium-kalium balansen, vad jag förstår så måste det kollas så njurarna inte tar för mycket stryk.

 

Det finns en avvikelse i proverna på ryggmärgsvätskan som jag själv tror bara beror på en “stickblödning” men jag skulle vilja ha det beskedet av en läkare, finns andra orsaker till en sådan avvikelse och jag vill veta vad dem säger och tror” Sköterska skulle gå och kolla igår kväll, men kom aldrig tillbaka så då får jag väl fråga läkarna på ronden istället då!

 

Jimmy och jag äter snask mest hela dagarna av uttråkning och alla rester som Hampus lämnar i sitt ”inte nu” beteende med allt som ska stoppas i munnen!

 

Jag hoppas att vi snart får någon typ av plan för vad som händer sen…. När ska märg tas, vad händer efter det etc etc. Jag håller alla tummar och tår för att han ska svara på det här så att vi kan börja tänka på transplantationen i slutet på augusti.

 

img_0134.jpg img_0135.jpg img_0136.jpg

 

Barncancerfondens skaparverkstad är här varje tisdag och fredag, en överoptimistisk och rar människa som Amanda älskar!

 

img_0143.jpg img_0142.jpg img_0138.jpg img_0128.jpg

Amanda och jag hinner med lite ensam tid nästan varje dag eftersom vi alla som får behöver en paus från sjukhuset iallafall en liten stund då och då!

, , , , , , , , , ,

Dag 2

Transplantationskoordinatorn kom in idag, hon ville få en stund med Amanda imorgon. Hon uttrycker det som att när vi får en ren märg (förhoppningsvis om ca 2 veckor) så är det bråttom, då kan vi inte spilla onödig tid utan så snart det finns positiva svar så ska alla tester genomföras på båda barnen och det ska förberedas för transplantation så snabbt det är möjligt!

Läkarna har sagt på ronden idag att Amanda är donator så länge det inte uppkommer något på hennes prover som omöjliggör det och dem har också sagt att när märgen är ren (cancerfri) så ska transplantationen ske så snart det går, inte ödsla tid på att cancern ska få fäste igen.

 

Det skrämmer och lugnar mig samtidigt…. Skrämmer mig för att det är en sån stor sak, lugnar mig att dem jobbar på att följa planen och vill ligga steget före.

 

 

Amanda och jag har spenderat större delen av dagen i lekparken med sällskap, mycket trevligt och skönt att få prata med någon som förstår vad vi går igenom.

 

Lillen är uttråkad på rummet, men orkar inte ha fullt ös särskilt länge, han har gått upp i vikt, men det är troligen av all vätska dem pumpar i honom. En undersköterska hade skrivit fel på vikten i journalen vilket drog på ett ståhej på läkarna som blev rädda att dem pajat hans njurar, vilket inte är fallet, det var en felskrivning, men dem har koll på honom!

Jag har så svårt att förstå att han är så pigg och glad, men att läkarna går på tå hela tiden. Nu har det gått lite drygt ett dygn med cytostatika, “bara” 94 timmar kvar på standard kuren och sen den ovanliga från USA eller Japan eller vad det nu blir den kommer från…..

 

img_0125.jpg img_0122.jpg img_0124.jpg

, , , , , , , , , , ,

Start på behandlingen

Det som är jobbigast just nu är det psykiska, ovissheten, Hampus mår bra fortfarande, det gläds vi åt.

Det är ovisst med hur kuren kommer fungera, Uppsala har inte sett liknande sedan före 2012, kurerna har mediciner som är ovanliga och “konstiga” i kombinationer så sköterskan får tänka, dubbeltänka och räkna tio gånger om innan hon slår på själva dropppumpen med medicinerna.

Dem kan överhuvudtaget inte fortsätta med transplantationsplaneringen förrän nästa benmärg är tagen (2-3 veckor efter kuren) och man vet hur och om han svarar. Dem säger nu att det är troligt att det blir en liten förskjutning om han nu svarar på det här.

 

Vi fick åka till narkosen halv tio igår så det blev inte så blodigt, Hampus var trött och seg innan eftersom jag fick väcka honom för att komma i tid till sjukhuset.

Han fick som förra gången vi var här trippel dos cytostatika i ryggmärgskanalen, den här dosen gör att han mår lite dåligt, blir lite illamående och yr några timmar. En trippel intrakortikalt är inte heller det bland det vanligaste, i höstas fick han bara en. Dem har inte fått provsvar på lumbalpunktionen, men tidigare har dem inte hittat några leukemiceller där, så vi håller tummarna att det inte spridit sig förbi blod-hjärnbarriären!

 

När han vaknat till lite så kom Jimmy och Amanda hit, jag åt lunch och sen tog Amanda och jag en tur till stan bara hon och jag.

 

img_0098.jpg img_0099.jpg img_0104.jpg img_0103.jpg img_0100.jpg img_0107.jpg img_0106.jpg

 

Den här sjukhusdieten vi har innehåller en massa automatkaffe och en hel del “jag har inget att göra” snask! Hjärnan drar mycket energi och den används flitigt mest till oro och funderingar ;-)!

 

När vi kom tillbaka så hittade Amanda en kompis, en storasyster till flickan i rummet bredvid, dem hade kul tillsammans några timmar.

 

Hampus är ju kojälskare så vi har givetvis byggt en koja, om droppställningen hindrar från att springa runt för mycket så måste man roa sig med det man kan. Det är också lite psykologiskt för honom tror jag, han får stänga in sig, stänga ute allt och alla lite. Välja själv vilka som får komma in i hans koja (vilket inte är någon direkt eftersom bara han får plats :-)).

 

img_0108.jpg img_0111.jpg img_0109.jpg

 

Eftersom Hampus har så mycket cytostatika så har dem beslutat att vätskedroppet ska halveras, det går inte att pressa i för mycket i en så liten kropp, herregud så skönt att slippa massa nattkissningar det blir nu en eller max två per natt!

Som det ser ut nu så ska han ha tre sorters cytostatika under dem här fem dagarna, ett som går 24 timmar per dygn, ett på två timmar och ett på en timme. Det som går på 24 timmar kan alltså gå samtidigt som den andra, men dem andra kan inte gå samtidigt med varandra. Sen väntar vi på leverans av det sista som verkar vara ett riktigt rävgift (ja all cytostatika är gift, men det här är farligare med mer biverkningar). Dem hoppas att det kommer på lördag och det verkar vara omstyrt, dem har hittat en dos i USA som ska komma förhoppnignsvis på fredag. Det ska sedan gå i två timmar, men…. Det kan ge elaka biverkningar, lite influensa liknande symtom. Det är inte säkert dem kan ge det under helgen, det beror på vilken personal som jobbar och hur många andra barn som ligger inne.

Kan vi inte få det i helgen så får vi åka hem ett par nätter och tillbaka för dosen på måndag. Saken är att han är så nedtryckt i värden nu så att vi skulle få vara i lugn och ro hemma är inte helt realistiskt tänkt utan snarare får han feber innan vi hinner hit igen på måndag och då är frågan om vi inte ska stanna på Ronald ett par nätter tills han kan få dosen.

 

Vi har diskuterat sond och näring etc med läkarna, han kan inte få knapp som det är nu, han måste upp i värden för det så det kommer bli sond så småningom. Just nu håller han vikten bra så dem är inte oroliga och vi har bett dem att säga till när det vikt och medicinmässigt är dags för sonden, vi vill inte ta ett för hastigt eller för sent beslut, han behöver alla krafter han har till transplantationstiden sen!

 

Idag ska Amanda och jag träffa en kompis Amanda träffade här första omgången vi var här, dem fann varandra dem där två, mitt i allt kaos vi i familjerna hade. Ser fram emot det!

 

Den här omgången finns inga andra planer än cytostatika, allt annat är på paus tills dem vet att han svarar på behandlingen!

, , , , , , , , , ,

Att kastas mellan hopp och förtvivlan!

Idag kom dem preliminära provsvaren på Hampus benmärgsprover.

 

Dem ser inte bra ut. Han har inte svarat alls på cytostatikan han fick sist. Dem är så förvånade, eftersom han är så pigg, han leker och han öser på, han har värden som är kassa, inget immunförsvar, märgen full av cancer och ändå är pigg och igång.

Han har 76% leukemiblaster i benmärgen, det är inte bra….. inte bra alls. Läkarna har  nu specialbeställt en del nya sorter av cytostatika. Dem finns inte i sverige, för sånt här händer vanligen inte i Sverige! En av sorterna kommer från Japan, den väntas komma på fredag om vi har tur.

Så nu startar han behandling innan han hämtat värden och innan han återhämtat sig, det innebär mer risker, mer biverkningar och mer infektionsrisker.

Läkarna är hoppfulla, dem har sedan ytterligare ett alternativ som kan användas om han inte svarar på den här behandlingen. Det är också så att man kan göra en benmärgstransplantation utan att han är i komplett remission (cancercellerna är borta i märgen), men han kan inte vara så högt som han är idag!

 

Förhoppningen och planeringen fortsätter som tänkt, augusti är tanken, men det är frågan om hur han svarar och hur många kurer han måste få innan det är möjligt.

 

Jag blev helt knäckt när jag tog emot beskedet, en hemsk mardröm! Jag har sansat mig något nu, fortfarande ledsen för bakslaget och den här djävla skitsjukdomen som satt sina klor i mitt barn. Han är pigg och glad och vi kämpar vidare.

 

Nya tag, sommarfest med grannar ikväll, barnen ska inte lida mer än nödvändigt för det här! Packa imorn och till uppsala söndag eftermiddag.