Familj

Jag har varit trött sista dagarna, trött och sliten. Uppgiven ibland och energilös. Det jag skriver här har blivit väldigt riktat mot mig och mina känslor kring allt som händer, det är en anledning att jag skriver här att få skriva av mig ocensurerat.

Vi är en familj i det här, en hel familj, alla tar vi våra delar och vi hjälps åt i det mesta.

Jag blir trött ibland, eftersom jag har mer medicinsk kunskap och är ett kontrollfreak av rang. Jag tar ofta fler sjukhusnätter i Uppsala och jag tar ibland någon mer här i Örebro, mycket just pga det jag skrev ovan, en del för att Hampus vill det. Första omgången tog jag betydligt fler nätter, för att han ville det, innan vi insåg att för att överleva som personer, som familj och i vårt förhållande så måste vi bestämma och avlasta varandra i olika saker.

Vi har olika roller, vi är båda Hampus och Amandas föräldrar i absolut första hand. Jag har mer teoretisk kunskap och har en större trygghet i vårdmiljön stundtals. Jimmy är betydligt bättre än mig på att se till att hemmet inte är i totalkaos, hjälpa Amanda med rutiner, ta en dag i taget. Medans jag med skräck ser 2 veckor framåt och verkligen måste koncentrera mig för att stanna i just nu.

Den här omgången delar vi på saker betydligt mer, i form av det praktiska att sova på sjukhus, provtagningar etc.

Det är fortfarande Jimmy som håller hemmet från att se ut som en soptipp, kanske inte en helt rättvis fördelning, men till mitt försvar så gör jag mat och matlådor.

Jag tror bestämt vi måste ta några nya bilder på oss allihop!