, , , , , , , , , ,

Överlevnadsprocent

För mig säger den där procenten jag angav några saker.

Det första och det största för mig är hopp!

Läkarna tror att han kan klara det! 
Dem tror att han har chansen att lyckas! Det är första gången någon läkare ens vågat sätta en tro till det såpass att dem ger en siffra!
Det är otroligt mycket sannolikheter och gissningar i det här. Han är unik i sitt slag vår superhjälte och det gör att det finns inget mer att gå på än just sannolikheter, gissningar och specialisternas erfarenheter som pusslas ihop…

Procenten innebär också att det kommer bli tufft, kämpigt som bara den! 

Som Matti sa det är 100% eller 0%, det satte ord på hur jag känner. 
Hampus har gått utanför mallen hela tiden, jag måste tro att han hamnar på överlevnads sidan oavsett hur liten den procenten är, ingen kan överleva till bara 10%, överlevnad eller inte är frågan!

Hade någon frågat mig för en vecka sedan hade jag inte varit lika säker, det är fruktansvärt att se sitt barn lida och det tar liksom aldrig slut…. Nu skiner hoppet och styrkan i hans ögon igen!

10-15% är bättre än dem 0% han har om det inte är möjligt att försöka. Om dem idag ser provsvar som säger att nej det bara går inte, då ställer jag om fokus, men bara då!

Så hur uselt en del kan tycka dessa siffror är så är det i mina ögon hopp om att vi ska få tillbaka vår superhjälte på riktigt!

Svaret om det är möjligt att försöka hoppas vi kommer idag!

, , , , , , , , , , , ,

Ett väntans hopp!

Dem har tagit två olika sorters märgprover idag, ett “vanligt” där man tar den märgen man kan suga upp med spruta och en biopsi av själva märgvävnaden.

Vi har fått svar på den fria märgen där det nu ligger på 40% leukemi. Det är alldeles på tok för högt för att försöka en transplantation egentligen…. Men…. Josefin Palle vår läkare här och Uppsalas specialist inom AML som har följt Hampus hela det här året vi kämpat vill prova! Fick hon besluta själv, idag baserat på hans allmäntillstånd så vill hon försöka, det är hans enda chans!

Baserat på det provet ger dem honom 10-15% chans att överleva.
Det Nordiska rådet och transplantationsläkarna är inte helt ense i det här, det är stora risker vi pratar om med potentiellt stort lidande, men ingen vet! Hampus är den han är, han har återfått livsvilja och styrka i blicken igen efter dem här dagarna hemma!

Vi måste avvakta biopsisvaret! Det kommer imorn och efter det hoppas vi alla att beslut kan tas och besked kan ges!
Om det blir ett ja till transplantation så startas processen på måndag!

Vi är beredda att kämpa, vår superhjälte kan kämpa! 

Det finns hopp mitt i all väntan!

Vi får sova på Ronald idag med, så skönt och vilsamt för oss alla! Amanda busan är hemma sjuk hos mormor och morfar, det är tungt att inte kunna vara hos henne, men hon blir väl omhändertagen, det vet vi!
På Ronald kan man bygga hinderbana och det finns en star wars mask som låter!

, , , , , , , , , , ,

Mot Uppsala

Efter en dag på USÖ för ett njurfunktionsprov inför en eventuell transplantation så är vi på väg upp till Uppsala igen. 
Hampus är så mycket bättre att vi kan åka i egen bil, jätteskönt att slippa transporter och ambulans!
Han har varit glad och pigg idag, lekt med Maria från lekterapin länge länge. Han fick en namnsdagspresent från lekterapin, en ultimate Spider-Man figur. Hampus överlycklig har nu packat med alla avengersfigurerna. Just nu sover han en stund i bilen älsklingen.

Det är dubbla känslor inom mig inför det här. Vi behöver ha en plan och besked, vi, ingen av oss, står ut med denna ovisshet vi lever i. Jag hoppas så innerligt att dem kommit på något, att provet är ok att vi kan gå mot transplantation. 

Alternativet är helt otänkbart! Vi behöver veta för att göra all tid vi har värd att leva!

Kunde jag skulle jag springa och gömma mig, om jag blundar tillräckligt hårt och tillräckligt länge så kanske det bara är en mardröm?

Vi måste veta, så är det….

, , , , , , , , , , ,

Uppdatering

Vi har idag fått besked att cellerna låg på 46%, att dem inte tar något beslut idag!

Det blir ett nytt benmärgsprov på tisdag, efter det kommer nya diskussioner föras om det är aktuellt med en transplantation alls! Alternativet tänker jag inte tänka på i dagsläget!
Nu väntar Hampus och jag på ambulanstransporten hem. Vi ska få vara hemma några dagar, hemma hemma! Sova hemma! In till sjukhuset för provtagningar och trombocyter på fredag, på måndag blir det en njurundersökning och på kvällen till Uppsala igen!
Om om proverna är bra startas transplantationsförberedelser redan torsdag-fredag den veckan!
Nu ska vi ha en bra helg sen tar vi resten när det kommer!

, , , , , , , , , , , ,

Ovisshet borde klassas som en form av tortyr!

Gårdagen var den längsta dagen i hela mitt liv!

 

Jag tror inte någon av oss hade sovit så bra på natten och stämningen i rummet var påtagligt spänd. Självklart påverkas Hampus av det också, även om han inte riktigt förstår varför.

 

Vi försökte förbereda oss mentalt på vad komma skulle, vi måste stålsätta oss, det har inte funnits några tecken på att något skulle vara positivt än!

 

Tiden gick och där travade vi runt. Vid tre snåret gick jag ner till cafét och köpte fikabröd, när jag kommer upp ser jag Josefin våran läkare så utanför vårt rum och prata i telefon.

 

Hjärtat i halsgropen, hjälp nu kommer hon, nu blir det verkligt! Var kan jag springa och gömma mig? Jag måste får höra nu, nu, nu!!

 

När hon väl pratat klart i telefonen så kom hon in till oss. Det var otroligt svårt att läsa av henne när hon öppnade munnen, jag kommer inte riktigt ihåg vad hon sa, men fram kom ett -han har svarat, det är inte jättebra, men det är 36% nu, halverat antal cancerceller! Hon drog en suck och fick tårar i ögonen. Sa att anspänningen kring Hampus har varit enorm, en fantastisk unge som kämpar och kämpar och att få ge ett någorlunda positivt besked!

 

Det finns inget klart vad som händer nu. Hampus är unik, dem har inte mycket att gå på utan dem måste resonera sig fram vilket risktagande som är värt det, vad kan rimligtvis ha en liten chans att fungera??

Så dem diskuterar, nordiska rådet, via telefon och mail, dem rondar med transplantationsavdelningen.

 

Vi har verkligen ingen som helst aning vad dem vill göra härnäst. Det kan innebära en till cytostatika kur för att sänka det ytterligare, men han höll på att stryka med av den senaste.

 

Dem pratar om att vi kan gå direkt till transplantation trots att han är på så höga procent, eftersom cancern är så aggressiv så finns ingen tid att spilla, vi hoppas på att dem kommer med en plan idag innan vi åker till örebro.

 

Idag blir det ambulans transport tillbaka, Hampus ska inte plågas av transporten då får det bli så även om han inte har ett akut vårdbehov.

 

Vi är mycket väl medvetna om hans odds här, det finns såklart inga siffror på något, eftersom han är unik, men dem är usla. Han har överkommit så mycket, han SKA bli en mirakel unge, han ska bli den första som tar sig frisk igenom det här när han plågats så mycket så måste det finnas en vinst i slutänden!!

 

Efter beskedet tog vi oss ner till sjukgymnasten, Hampus ville INTE, han ville absolut INTE röra sig ur sängen överhuvudtaget. När han kom ner och såg gympasalen så klev han självmant ur rullstolen och ville leka. Våran superhjälte!

 

Läkaren har godkänt att vi kopplar bort näringsdroppet, han har mått så dåligt med det. Så nu går han lite dåligt i näring, men sonden har börjat fungera så smått istället och dem kompletterar med glukosdropp så att han inte får vätskebrist, även om det inte ger så mycket näring.

Vi har stora förhoppningar att få lite permisdagar i veckan, bara magen börjar fungera!

 

Han fyller år snart älsklingen, för första gången på länge vågar jag tänka på att han ska fylla fem!

, , , , , , , , , , ,

Provsvar!

Dem är inte perfekta, men han har svarat!! Andelen cancerceller har halverats!
Det finns hopp!!!
Fortsättningen är oviss, läkarna sitter i diskussioner hur och med vad som ska gås vidare härifrån! Mer svar imorgon!
Det finns hopp!!!

, , , , , , , , , ,

Dygnet som gått…

Dygnet som gått har varit ytterligare ett dygn fullt med stresspåslag och akutsaker.

 

Tidigt igår morse hände något, hans mage spände det gjorde ont, han hade blodiga avföringar, eftersom vårdpersonalen inte visste vad dem skulle göra eller hur dem skulle bedömma det så kallades kirurgjouren in, även bakjouren till kirurgjouren kontaktades. Det beslutades om en ny akut CT för att se att inget hänt. Man vet inte tarmen kan fortfarande gå sönder eftersom den är så inflammerad.

Tack och lov såg allt bra ut, kirurgen som gjort operationen kom och meddelade.

 

Det gick några timmar, plötsligen börjar han feberfrossa, han kan inte få något för sin feber eftersom han fick paracetamol för 2,5 timmar sedan så är det 3,5 timmar tills han kan få nästa dos, det blir att packa in honom med värmekuddar, täcken etc för att lindra så mycket det går för honom, stegringen kan vi inte påverka. Pulsen stegrar till över 200, syresättningen går ner markant. Man startar syrgas, läkare tillkallas. IVA kontaktas kanske måste vi dit igen.

Han får en ny dos “genta” som dem kallar det, bakteriedödande antibiotika. Livsfarligt för njurarna så dem kan bara ge det någon gång ibland förutsatt att hans njurar inte påverkas, dem byter antibiotika sort.

Kirurgen kommer på nytt, då har han lugnat sig, febern går ner av sig själv och ytterligare när han väl får paracetamol. Allt ser ok ut, kirurgen är nöjd, vill att vi försöker få upp honom mer, aktivera hans kropp när det är möjligt.

 

Jag har sedan han opererades jobbat med hans andning och även en del med cirkulation genom att vifta med tårna, armarna över huvudet etc. Från igår morse gör vi morgon gymnastik och jag tog upp honom på sängkanten dagen efter op.

 

Läkaren här på onkologen säger att bara det inte tillstöter någon komplikation så bör det inte påverka den framtida planeringen…. Hoppas hoppas!

, , , , , , , , , , ,

En dag i taget

Hampus var feberfri hela dagen igår, från att han hade lite feber runt 6 på morgonen, fick alvedon så var han feberfri fram tills en topp på 40gr vid midnatt.

Jag har sovit hemma, väldigt välbehövligt, dels för mina energinivåer, men också för att jag ska kunna släpa och ge kontrollen till Jimmy.

Dem tog bort nålen igår, det behövdes kan vi säga! Det sved och sved när plåstret togs bort och blottade huden och just där själva nålen suttit såg det inte vackert ut. Huden är vår största inkörsport för bakterier och just där har de fri väg in i hans vener…. Det så ändå inte inflammerat ut, bara ett sår som stått med vätska i 1,5 vecka, tänk om dem dragit den när jag sa till! Får han en infektion i det där så kommer jag propsa på avvikelserapport och kanske tom en lex Maria (ja jag kommer inte ihåg vilket namn som är för vilken lex, men ni fattar). Detta endast för att det inte ska hända någon annan igen, jag vill inte peka finger, det som nu hänt Hampus 2 gånger har enligt alla sköterskor aldrig hänt förut (kanske för att det inte rapporterats?). Nästa gång kanske de lyssnar direkt? Är det inte bäst att köra rather safe then sorry i dem här fallen och humor me?!?!?! Även om jag är en människa som ska ha kontroll på allt, även om jag tjatar och tränger mig på dem så handlar det om mitt barns liv och inget annat!

 

När vi kom till USÖ fick jag påminna om att han ska ju ha antibiotika kl 18! Oj det hade dem glömt….Det bevisar för mig igen att släppa kontrollen är inte ett alternativ! Jag propsade på i Uppsala och sa till direkt i örebro att det ska finnas i hans journal att han ska ha alvedon 6 ggr per dygn vid behov. Den här gången var det ingen som sa emot mig, och personalen som kom efter visste precis, dem la också in efter mina önskemål att nattetid ska han ha det intravenöst.

 

Jag fick ett sms av Jimmy som sover med Hampus att när han vaknade så skrattade han till och sa glatt -mamma klädde inte på mig på hela dagen igår.

Hampus älskar att få vara i bara kallingar, så alltid när vi bara är på rummet så är det så man finner honom.

 

Det här är den enda vardagen Hampus känner till, han har levt av och till i sjukhusmiljöer sedan han fyllde 4. Vi lider mer än honom av allt han missar, för han vet inte att han missar något. Vi sörjer att han inte kan leka med kompisar eller gå på dagis. Hampus har fragmentsminnen av dagis och kompisar och talar stundtals mycket om dem och det och vi tittar på hans dagismemory ibland, han kan alla namn och berättar ibland minnen om barnen. Häromdagen berättade han om när han och Gustav och Fanny byggde torn som skulle vara lika höga som dem själva och han skrattade så han kiknade när han berättade att sen hade dem sönder dem direkt.

 

Kämpa kämpa kämpa, det finns faktiskt inga andra alternativ, just nu står det helt utanför våra händer, han måste svara på sista kuren han fått! Läkarna famlar i blindo känns det som. Nu ska vi igenom mellanperioden sen tänker vi längre!

 

#FUCKCANCER

, , , , , , , , , , , ,

Feber!

Det har varit en lång dag idag…. Ni som läser får ursäkta min bitterhet och trötthet i inlägget!

 

Båda barnen har haft planerade undersökningar som tagit tid och energi för oss alla.

 

Amanda skulle ta prover på morgonen, det gick åt pipsvängen, hon fick panik och inget hjälpte, kärlen drog ihop sig så dem fick inte ut något blod när dem väl lyckades få in en nål, jag var inte med så jag fick äran att delta i ett nytt försök på eftermiddagen. Personligen så anser jag att det gjordes för stor grej av det hela. Hon skulle suttit i mitt knä, dem skulle varit förberedda, inte en massa tjafs om att läsa saga eller lustgas som det försöktes med. Till slut blev det på mitt sätt, upp i knät, förberedes, skrik, hon gav upp och vips var det klart!

Sen har hon varit på lungröntgen och hjärteko allt såg bra ut!

 

Hampus skulle vara på ögonmottagningen kl 8.30, det är jättetidigt för honom! Han var inte pigg imorse och dem fick göra allt när han satt i vagnen, det såg dock rätt ok ut. Synnerverna var helt utan anmärkning, inga inflammationstecken i ögonen. Hans starr i höger ögat är dock väldigt utbredd nu, troligen ser han inte mer än lite blurr med det ögat, men det är inte ett dugg farligt för honom, bara irriterande och barn hanterar sånt bra, dem anpassar sig.

 

Vi gick därifrån och skulle vara på lungröntgen en timme senare, vi gick ut för frisk luft, ja jag gick, Hampus satt nedbäddad under ett täcke i vagnen!

 

Han var hängig och jag började bli misstänksam, på pappret vi fått var det oklart om han skulle var på lungröntgen 10.20 eller 10.30. Jag gick dit och frågade, här startade min irritation för dagen. Ursäkta ordvalen, men jävla tjurkärring idiot i deras reception. Först är väntrummet för att bara anmäla sig fullt. Jag kommer fram och frågar, påpekar att Hampus inte få vistas med en massa andra i ett väntrum, hon ler och säger -men alla måste sitta i väntrummet och vänta. Jag suckade och orkade inte argumentera utan gick därifrån. Upp på avdelningen en sväng och som jag misstänkte, feber.

 

Jag berättade om röntgen kärringen och avdelningen blev minst sagt irriterade.

 

Åter till röntgen och kärringen i kassan var så seg så alla verkade bli försenade. Det satt en kille i receptionsdisken bredvid tanten, han hade egentligen inte receptionstjänst, satt i telefon hela tiden. Han tog en blick på Hampus och skickade fram oss direkt, erbjöd sig att följa oss till ett avskilt rum att vänta i… Det finns vettiga människor!

 

Sen tillbaka till avdelningen en stund, Hampus skulle få trombocyter. Då tog jag upp frågan om nålen, plåstret ser för djävligt ut, jag har i över en vecka tjatat om att nålen läcker, dem tror mig inte för att den inte läcker när dem sprutar koksalt och backflödet är ok. IDIOTER!! Klart som faan nålen läcker, i en vecka nu har den stått och minimini läckt så plåstret under plåstret ser ut som en gegga!
Hampus fick feber igen på eftermiddagen så man beslutade att behålla nålen tills imorn och då ta bort gegg plåstret för att sätta ny nål i örebro.

 

Jag bad örebro dra den innan vi åkte, då skulle han fått ett dygn utan nål, men icke det ville dem inte…. Jag sa till det första jag gjorde här och det andra och det tredje, inte en djävel lyssnade. Nu kan vi bara hoppas att det här inte orsakar problem för honom!

 

Efter lunch hade han ett inbokat hjärteko som flöt på bra eftersom han fick åka i vagnen dit i bara kallingar inbäddad i ett täcke och fick ligga med datorn under hela undersökningen.

 

Det blev ingen natt på Ronald hela familjen, det blev 2 olika sorters intravenösa antibiotika och imorgon direkt till USÖ för inläggning när vi kommit härifrån……

 

Lungröntgen såg bra ut, hjärtundersökningen har dem inte sagt något om så det är åtminstone inget akut om det är något, vilket jag inte tror.

 

Vi slipper nattdroppet och nattkissningar, det är positivt, även om det nu blir ett antal sjukhusnätter direkt vid hemkomst.

 

Skräckilningarna när hans feber slår till, vetskapen vad det kan innebära, han måste ha svarat på behandlingen nu, hur mycket mer orkar hans kropp? Läkarna säger en efter en, som för att förbereda oss, att dem undrar hur mycket en människokropp klarar egentligen.

 

Nu ligger han vaken igen här, lite sur att han inte fick sova på Ronald med Amanda, men han har ögonen öppna och verkar ok för nu. Lite mer färg på kinderna när han även fått en blodtransfusion.

 

Sköterskorna springer som tettingar här idag, en av dem har fått köra dubbla skift, en annan fått gå in från semestern, det är fullt ös och någon är sjuk, det funkar inte på det här stället som har så vårdkrävande patienter och idag är det många inlagda verkar det som.

Kl 19 ska jag propsa på extra illamående medicin så kanske kanske vi slipper en sondkräkning idag!

 

Imorn är det studiebesök på transplantationsavdelningen och tandläkare för Hampus innan vi får åka hemåt…. Till USÖ hälften av oss vill säga….

 

På något sätt får vi vardagen att fungera och vara meningsfull, för dem små gör vi allt vi kan!

, , , , , , , , , ,

Cytostatikan klar

Sista dosen cytostatika har gått i hans kropp nu. Nu väntar 2 dagar med diverse undersökningar för båda barnen, inga stora saker egentligen, men fullt upp.

Allt med förhoppningen att det här ska gå vägen, att han äntligen ska svara på behandlingen så att det blir en transplantation inom några veckor.
Jag vågar inte tänka så långt framåt…