Dygnet som gått…

Dygnet som gått har varit ytterligare ett dygn fullt med stresspåslag och akutsaker.

Tidigt igår morse hände något, hans mage spände det gjorde ont, han hade blodiga avföringar, eftersom vårdpersonalen inte visste vad dem skulle göra eller hur dem skulle bedömma det så kallades kirurgjouren in, även bakjouren till kirurgjouren kontaktades. Det beslutades om en ny akut CT för att se att inget hänt. Man vet inte tarmen kan fortfarande gå sönder eftersom den är så inflammerad.

Tack och lov såg allt bra ut, kirurgen som gjort operationen kom och meddelade.

Det gick några timmar, plötsligen börjar han feberfrossa, han kan inte få något för sin feber eftersom han fick paracetamol för 2,5 timmar sedan så är det 3,5 timmar tills han kan få nästa dos, det blir att packa in honom med värmekuddar, täcken etc för att lindra så mycket det går för honom, stegringen kan vi inte påverka. Pulsen stegrar till över 200, syresättningen går ner markant. Man startar syrgas, läkare tillkallas. IVA kontaktas kanske måste vi dit igen.

Han får en ny dos “genta” som dem kallar det, bakteriedödande antibiotika. Livsfarligt för njurarna så dem kan bara ge det någon gång ibland förutsatt att hans njurar inte påverkas, dem byter antibiotika sort.

Kirurgen kommer på nytt, då har han lugnat sig, febern går ner av sig själv och ytterligare när han väl får paracetamol. Allt ser ok ut, kirurgen är nöjd, vill att vi försöker få upp honom mer, aktivera hans kropp när det är möjligt.

Jag har sedan han opererades jobbat med hans andning och även en del med cirkulation genom att vifta med tårna, armarna över huvudet etc. Från igår morse gör vi morgon gymnastik och jag tog upp honom på sängkanten dagen efter op.

Läkaren här på onkologen säger att bara det inte tillstöter någon komplikation så bör det inte påverka den framtida planeringen…. Hoppas hoppas!