Återinsjuknandet

I några dagar kanske någon vecka hade Hampus varit något tröttare, lite blekare, fått mer blåmärken och inte ätit som han brukar riktigt. Han började sova middag på dagis igen, men och andra sidan så hade han också gått upp i tid på dagis och inte kunde han ha återhämtat orken redan?

Vi tog rutinblodprover nu utglesade till en gång i månaden. Sista proverna 4 veckor innan var utmärkta som sköterskan sa.

Tisdagen 31/5 skulle Hampus sövas för att följa upp det för höga trycket han haft i hjärnan. Man tog prover innan och när han somnat så fick jag sätta mig i väntrummet.

Bara 5 minuter senare kommer läkaren in och letar efter mig. Jag såg direkt på honom att det var något fel, han letade efter en avskild plats att sätta oss på. Han förklarade att dem inte påbörjat undersökningen, Hampus hade en massa blåmärken så dem dubbelkollade proverna, han hade ett trombocytvärde på 12 (normal är ca 200). Jag visste vad det innebar och läkaren sa att han går direkt och ringer Uppsala för vi måste dit!

Jag ringde Jimmy och jag grät, oj vad jag grät, kunde det verkligen vara sant?? Vi har inte hämtat oss än och nu ska vi börja om, etter värre med större risker och sämre prognos!

När Hampus vaknat till efter narkosen så tog vi oss samman, vi fick tid att inställa oss i Uppsala kl 14 dagen efter för inskrivning, på torsdagen skulle han sövas för benmärgsprover och tidigast fredag får vi resultat.

Den väntan innan resultatet kommer, alla svarta tankar, all frustration…. Fredag vid lunch kom en läkare och bekräftade, cancern är tillbaka!

Det här är ovanligt, mycket ovanligt. Man sammankallar nordiska specialisterna på området för att göra en behandlingsplan och kan inte säga mycket mer till oss än att det blir cytostatika, infinn er på onsdag eftermiddag så vet vi mer. Det vi fick reda på är att dels så vet dem inte, och dels så ska det leda till en benmärgstransplantation.

Vi åkte hem och kände oss bedövade, jag grät en del den här helgen, åkte iväg ensam, satte mig vid minneslunden hos morfar och bara var lite då och då.

Det var fantastiska sommardagar och Hampus var pigg, så vi passade på att vara ute, badade i mormor och morfars pool. Hade kalas för Amanda med släkten. Gick på Amandas första skolavslutning.

Vi diskuterade och funderade, beslutade att inte utsätta Amanda i första hand för provtagning och benmärgstransplantation utan det får vara ett senare alternativ.

Amanda fick stanna hos mormor och morfar några dagar när vi åkte… nu började kampen och vägen mot en frisk Hampus igen!!!

#FUCKCANCER