Valet att leva

I samtalet med kuratorn idag så sa jag att jag ibland undrar om det inte vore lättare att bara försvinna från den här världen, får jag se honom igen då?

Jag insåg snabbt att hon raskade på med allmänna suicidfrågor. Det var inte så jag menade! Jag är inte självmordsbenägen, jag vill inte dö eller ta livet av mig!

Ibland tänker jag tanken, om jag dör får jag återse honom då? Får jag höra hans röst, känna hans kropp, värmen från hans hud, känna hans andetag? Får jag höra hans skratt då? Försvinner min smärta då?

Jag vaknar varje dag och gör valet att jag vill leva, men jag menar inte att jag skulle vilja dö, jag menar valet att leva livet och se framåt. Att inte ligga kvar i sängen och vältra mig i min sorg, att leva!